Tyler Faith Den Yppiga Porr Filmer - Tyler Faith Den Yppiga Sex

🔞 KLICKA HÄR FÖR MER INFORMATION 👈🏻👈🏻👈🏻

Tyler Faith Den Yppiga Porr Filmer - Tyler Faith Den Yppiga Sex





Log in



Registration




Nr 35 - Nya Upplagan

n
a
g
a
l
p
p
U
Nya
juni 2009 Nr 35
Nytt actionspäckat avsnitt
med Mäktige Månsson
krönikor, recensioner,
kult, serier, lattjo
och mycket, mycket mer…
Noam Chomsky
Eva Dahlgren
Olle Ljungström
Sofia Rapp Johansson
Marcus Birro
Kalle Lind
Sparks
Nya Upplagan
n
a
g
a
l
p
p
U
a
y
N
Boka en
personlig
säljare!
juni 2009
Nr 35
Thomas Millroth
Thomas@nyaupplagan.se
MACSUPPORT
Layout
Mikael Håkansson Askaner
mikael@nyaupplagan.se
Kloka råd, kunskap och rätt priser på allt från Mac-datorer till iPod och tillbehör.
Totalansvar för ditt företags dator- och nätverkslösningar.
www.macsupport.se
Nu kan du köpa
mina foton tryckta
på brickor i björk.
Perfekt present!
Storlek 43 x 33 cm
Beställ på
www.ddj.se
eller köp på
Tord Johnsson
tord@nyaupplagan.se
Medverkande skribenter
Lars Yngve
Noam Chomsky
Eva Dahlgren
Marcus Birro
Thomas Millroth
Sanna Persson Halapi
Jonas Hallberg
Jonas Jonasson
Kalle Lind
Tord Johnsson
C-J Charpentier
Pidde Andersson
Sofia Rapp Johansson
Gunnar Danielsson
Gittan Jönsson
Magnus Sveningsson
Mikael Håkansson Askaner
Per Arnesson
Mats Gustafsson
Linnea Uddenmyr
Jan Erik Bornlid
Fredrik Hellström
Jerry Prütz
Martin Kristenson
Grefve Fågelsparre
Johan Stenström
Janne Falk
Jenny Tedjeza
Alice Alebo Nelson
Peter Eliasson
Översättning
Lotta Askaner Bergström
Illustrationer
Jimmy Wallin
Gunnar Krantz
Johan Wanloo
Axel Trumpfheller
Pär Lundström Gardh
Benjamin Ahlman
Medeleine Pyk
Gittan Jönsson
Leif Nelson
Foto
Anders Hallberg
Jacob Frössén
Pidde Andersson
Mats Gustafsson
Åsa Tällgård
Omslag
Foto: Jacob Frössén
Illustration: Jimmy Wallin
redaktionen@nyaupplagan.se
0733-86 76 66
Prenumerera på Nya Upplagan
och få tidningen hemskickad varje
månad för endast 300:- om året.
Tryck: Bold/Sydsvenskan
Tryck AB, Malmö 2009
naturligtvis hittar och med hjälp av pincett,
DNA, provrör och ett mikroskop kan få fram
ett fettigt fingeravtryck, spåra grillen, hitta
kvitton och en film från en butikskamera som
snappade upp mig inhandlades grillen. Jag åker
naturligtvis dit så att det visslar om det, och
döms för medhjälp till terrorism och fördöms
av FN:s säkerhetsråd, hamnar på svarta listan,
tvingas gå klädd i orange overall, minus skramlande instrument, och läxas upp av en farbror
med rullande ”r ” och stora ”farfarsöron”.
När jag lugnat ner mig och försiktigt närmade mig grillen genom ålning medelst hasning, så visade det sig vara ett gäng kråkor som
– tror jag – var på örat och försökte att gå på
glödande kol!
Jag gav upp värsta Kreegah Bundolo-vrålet och
räknade med att de skulle lämna tomten med
en hastighet av Grumman F6F Hellcat. Men
icke, de satt lugnt kvar och glodde. Då kastade
jag en tomkartong från en Toffifee, men inte
heller det hjälpte, och i sådana lägen finns det
liksom bara en sak kvar att göra – dum-dumdudum: plocka fram den skarpladdade piassavakvasten. Jag svingade kvasten, och krågorna
(red: skånska för kråkor) flydde för sina liv till
telefontrådarna mitt emot där se satt och guppade som pimpade hiphop-bilar av allt kraxande. De formerade sig som ett svårspelat partitur. Jag hämtade munspelet och blåste efter
noterna och musiken visade sig vara Anders F
Rönnbloms ”Långfingret”.
För övrigt undrar jag egentligen hur mycket
all Weber-feber påverkar klimatet? När alla
springer igång sina grillar och det är lika sällsynt att hitta en härlig bit kött i charkuteri­
diskarna som att… säg, träffa någon från
Hammenhög som inte äger och kör Peugeot!
stiger temperaturen i atmosfären då?
Blir växthuseffekten mindre om man enbart
grillar grönsaker?
Hur som helst, när man väl kastar köttbiten
på den glödande grillen blir det grillat, vilka
positiva tankar köttet än må ha och hur mycket
det än inbillar sig vara skyddat av Leidenfrostskiktet.
Men det är en intressant tanke, alltså den om
huruvida miljön verkligen påverkas när grill­
säsongen går av stapeln! Kanske är det dags för
någon pappersvändare i regeringen att tillsätta
en utredning angående detta?
När jag var liten och följde med min mormor för att handla på varubussen så frågade jag
alltid om han hade någon prinskorv med sig,
varpå den snälle handlaren skrattade högt, nöp
mig i kinden och svarade: ”Den som lever får
se, din gamla fläskkarré”, och därefter alltid gav
mig en skrynklig prinskorv att tugga på medan
mormor veckohandlade. Prinskorven höll garanterat inte EU-måttet i vare sig storlek eller
innehåll, men det var den godaste prinskorv
jag ätit – åtminstone minns jag det så. Släpp
prinskorven fri och låt den ha vilken storlek
och innehåll som helst, bara den är god. Det
hade jag gärna lagt min röst på i vilket EU-val
som helst. Däremot kommer jag aldrig att lägga min röst på partier som är bakåtsträvande –
inte ens om de har en skrynklig prinskorv som
symbol. I skräpposten hittar jag en reklam från
ett parti som går under parollen ”Ge oss Sverige tillbaka” och en reklam för nya Webergrillar. Jag blir eld och lågor över den nya modellen
på grillar men den andra duger knappt ens till
att elda igång min grill
med.
Nu hoppas vi på en
lång het sommar och att
vi får ligga i solen och
steka fläsket, med eller
utan olja.
Lars Yngve
Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera!
T
roTs alla varningar och en försäkran från konkurrenter, om att internet aldrig
kommer att slå igenom på bred front, har vi nu alltså ödslat tid och pengar på
att göra en modern hemsida för tidningen. ibland är det liksom nödvändigt att
gå mot strömmen. alla vet att moderna människor inte läser tidningar på nätet – hur
skulle det se ut? nåväl: Till alla er som blivit beroende av pappersvarianten av nya
Upplagan, men av en eller annan anledning inte lyckas få tag på fysiska exemplar,
kan jag nu med glädje meddela er om att ni nu bara befinner er ett itsy bitsy pyttigt
musklick borta. Titta in till oss, vet jag, på: www.nyaupplagan.se
lars Yngve
Observera! Observera! Observera! Observera!
Gicléetryck
ografering
oförstoring
ital Design
ehandling
estaurering
MacSupport
J
ag satt härom dagen och
läste min tidning, en dag
som så många förut – när
jag plötsligt hörde ett satans skramlande från det
håll där jag förvarar min
rostpatinerade utegrill. Min
instinkt, och mitt konspiratoriskt lagda, inte alltid,
och det bör påpekas, sunda
förnuft, insåg genast att det
hela naturligtvis rörde sig
om ett beställningsjobb från en galen diktator
som fått griller i huvudet, och hade anlitat utländska terrorister som varit på fyra månaders
träningsläger hos al-Qaida.
Iklädda nystrukna kamouflagekläder (brunmönstrade som husvagnsgardiner från 70-talet), utmattade rånarluvor och virkade, flamsäkra grytlappar med inslag av asbest, hade
de inlett operationen ”Skrik som en gris”.
Terroristernas uppdrag består av att inta grillen, pilla bort skattemärket, skruva bort nummerskyltarna, desarmera gallret – allt i denna
ordning, för att undvika explosion – ersätta det
med ett nytt från en lågpriskedja, därefter stjäla
och smuggla ombord min så omtyckta Weber
på en färja, transportera den över halva jordklotet där Kim Jong-Il, hållandes och klappandes en katt av den sorten som ser ut att ha fått
en spade i huvudet, väntar med ett stelt leende.
Kim är i desperat behov av materialet som han
ska använda till att utöka sin samling av specialbyggda tolv centimeter höga platåskor, men
även till att bygga kärnspetsar till massförstörelsevapen och utföra underjordiska kärnvapenprov med.
Operationen lyckas, Kim får nya platådojor med Webersula, men trampar naturligtvis
snett under ett av sina välregisserade framträdanden, tappar en bit av sulan som en CSI-typ
Observera! Observera! Observera! Observera!
Erbjudandet, som gäller privatpersoner,
är självklart kostnadsfritt.
nadsfritt. Är du företagare,
kontakta Företagsförsäljning
gsförsäljning för samma service.
Weber-feber
Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera! Observera!
Ekonomichef
Maria Yngve – lagledare
som har sin iPod laddad med
Måns Zelmerlöv och hans grå kostym.
maria@nyaupplagan.se
Få svar på alla dina frågor i lugn och ro.
Boka tid hos en personlig säljare!
Brickor med
matmotiv
295 kr
3
juni 2009 nummer 35
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Lars Yngve
lars@nyaupplagan.se
Dator, skrivare, program, nätverk, trådlöst...?
iPod, högtalare, laddare, iPhone, tillbehör...?
Baltzarsgatan 18, Malmö. 040-660 16 40.
Mårtenstorget 6, Lund. 046-150 400.
Nya Upplagan
Klipp ut denna information och fäst på kylskåpet,
gärna med en kylskåpsmagnet …
RS-kontrollerad distribution 19.900 exemplar. ISSN 1654-0336
4
Ingen nostalgi utan en drake
N
Nya Upplagan
juni 2009 nummer 35
är något tar slut
verkar människan
ha ett behov av
att sammanfatta,
räkna ihop och
värdera. Världen
svämmar över med exempel: deklarationer, reseberättelser, böcker, bloggar, årsredovisningar, biografier.
Slut har framkallat litterära storverk, fantastiska tavlor och kritikerrosade föreställningar. Och otroligt
mycket ångest. Såklart.
Även i det lilla tvingar man sig själv
att utvärdera. En helg kan självklart
inte förvandlas till en generationsroman men likväl ska den analyseras på
söndagskvällen: Var den tillräckligt
bra? Varför åt jag godis både fredag
och lördag? Varför hann jag inte tvätta? Borde jag ha ringt mamma?
Jag är fantastiskt bra på historier.
Varje pryl jag äger har en liten berättelse. År, månad, dag och händelse.
Mitt liv är uppdelat i olika perioder,
mentala brevfack, där jag knölar in
grejer och känslor och stämplar dem
med datum. I efterhand kan man gå
tillbaka i arkivet och plocka fram allt
från strumpor med hål i till gamla
parfymer och genom dem bygga en
hel världsbild.
Men sluten är värst. Flyttar, förhållanden eller jobbyten. Då finner
F
av företaget. Personalen var entusiastisk och reforminriktad. Jag vill minnas att en av de äldre
fröknarna varit med från start någon gång på
40-talet. Reformoptimismens vingar svepte
över min panna då jag lämnade och hämtade
lilla barnet. Och å vad jag minns biblioteket
och Midsommargården på Telefonplan med
sina årliga utställningar av ny konst. Faktiskt
drivande i konstlivet. Det finns en tradition att
luta sig på, som inte bara är min egen historia.
Jag och min vän stannar en stund i ett rum
med mönster, som skimrar av 50-tal. Tänk om
de visste vad ortens historia skimrar igenom.
Jag berättar det för min vän, som flyttat till Sverige som vuxen och knappast kan ha en aning
om det bruksortsliknande ansvar gamla LM
Ericsson tog vid Telefonplan. För länge sedan.
Smink kan jag ju alltid säga. Men gjorde inte
det. Ibland känns det viktigare att berätta om
mina cykelturer till dagis.
Så småningom har vi betat av alla elever,
men ännu inte hittat Anna Odell. Hon har blivit cause celèbre, orsakat trängsel, rusning och
bevakning av vakter. Vi sökte här och där, tills
vi blev yra i bollen och lätt uppgivna, tills någon vänligt förklarade att Odell placerats en bit
från de andra. Efter några vinklade turer stod
vi där. Luften var varm och fuktig av alla dem
som trängdes. Det här kändes inte bra. Klaustrofobiskt. Trångt. Smitarjävulen satte in hos
oss båda. Kanske det här bara är en hajp. Måste
vi knö oss in för att se det? Vakterna var visserligen vänliga men bastanta nog för att förta all
lust att tränga sig fram.
En sådan uppståndelse för ett stycke konst i
tre delar. Dokumentationen av Odell på bron,
långsam, omständlig. Hon rekonstruerar en vilja att dö, som speglar hennes eget självmordsförsök som ung, det som gav upphov till ett
smärtsamt minne av en brutal psykvård. Hennes nya verk är en genomgång av gamla minnen för att se om de verkligen stämde. Till slut
kommer polisen och brottar ner henne. Men
det mest smärtsamma var alla vanliga människor som bara skyndade förbi henne, låtsades
som om de inget såg. Sedan följde hennes långa
samtal kring verket i telefon. Hennes djupa allvar och vilja att förklara, att hon inte var ute efter att sätta dit någon, skakade om med sitt oemotsägliga allvar. En övertygelse och nödvändighet bakom konstverket, som sedan smäller
igen som en laddad råttfälla i den stillastående
tredje delen i hennes verk, sängen med spännbältet. Odell har gjort ett långt långsamt verk,
som också måste ha tagit av hennes egna krafter. Hon har som några andra konstnärer satt
sin egen kropp i pant för att utröna vad som
händer, då projektet genomförs. Stämde hennes minnen? Då jag ser verket i de tättpackade
utrymmena tar bilderna stryptag och jag minns
också andra modiga människor som arbetat utifrån en total nödvändighet. Agneta Klingspors
”Inte skära bara rispa” upprörde på sin tid, och
för inte så länge sedan tog många manliga kritiker tillfället i akt att hudflänga Maja Lundgren
och hennes bok ”Myggor och tigrar”. Verk och
privatperson och konstnär blandas samman.
Det kändisskapande utsättandet av intimsfären
i det offentliga har förvandlat samtal om kultur
till ett slags sängkammarfars. Inför Anna Odell
förefaller allt sådant futtigt. Det var länge sedan
ett konstverk så starkt berörde mig. Konst, då
den är som mest angelägen.
Men ändå, förutsättningarna var ändå inte
längre de bästa.
Tysta sitter vi i Konstfacks kantin med var
sin kopp genomskinligt kaffe. Tankarna snurrar kring musikskribenten Lennart Persson,
som så oväntat gått bort. Vem kommer nu att
berätta om förbisedda musiker, locka in mig i
låtarna. Eller som han fälla in den bildade essän
i en vanlig musiktext. Tänk hur han gled över
i en redogörelse för atombombens idéhistoria
– med anledning av den avskyvärt sexistiska
”Thirteen women” med Bill Haley. Så skulle jag
vilja skriva – både om konst
och musik.
När vi gått ut från de gamla fabrikslokalerna, har det
slutat regna. Och det finns
mycket kvar att säga.
J
och en överdrivet lyckad insats.
– Jaha så du är klar där nere nu och
ska flytta. Hur känns det?
– Okej, lite stressigt bara med allt
man ska hinna med.
Va?! Bara så. Punkt. Där sitter jag
och pratar i telefon. Vid ett bord som
jag snart ska lämna. Framför en kaf-
brukarhem, med missbrukande föräldrar och missbrukande mor och
farföräldrar – vad är då oddsen att
klara sej?
Istället för inskolning på dagis
lärde jag mej hålla vakt i affärerna. Jag
lärde mej snegla mot de runda speglarna i taket. Jag lärde mej känna igen
färgen på de kläder affärsbiträdena
använde. Jag lärde mej olika läten för
varning. ”Varning mamma, nu kommer det någon” och mammas hand
släppte genast det utvalda föremålet
eller köttstycket.
Vi kom undan. Vi klarade oss.
Jag har börjat be för mina fiender.
Det fungerar. Deras hat tunnas ut,
flyter bort. Jag blir av med deras hat
som man spolar en bakterie ur blodomloppet.
1993 jobbade jag på biblioteket i
Bergsjön. Jag bodde i Majorna så det
var en resa på över en timma varje
morgon och kväll. Jag hatade det där.
Det var min tid de stal. Jag minns
att det klev på en söt tjej på vagnen vid SKF och hon jobbade också
där ute, jag såg henne på Rymdtorget som torget heter i Bergsjön, vid
lunch ibland, och jag kunde drömma
om hur jag vågade gå fram till henne
och säga något fast det gjorde jag så
klart aldrig.
Det var som om allting som höll
mig borta från skrivandet, från mitt
kall, skrek åt mig att sticka därifrån.
Vad gjorde jag där, på biblioteket?
Inte mycket. Stämplade tidningar.
Bar ut böcker.
Personalen var jättetrevlig men jag
led ändå. Det var så långtråkigt. Det
var så långt hem. Det blev mörkt fort
och jag tog min rock prick klockan
fyra och skyndade till vagnen med
The Sisters Of Mercy i lurarna och
var det måndag var jag nykter men
var det någon annan dag så var jag
glad för då skulle jag få dricka och
rasa ut i en natt som var allting som
mina dagar inte var, nämligen oförutsägbara, fantastiska, lockande, oerhörda.
Man kan bli ett fyllo bara av leda.
Nätterna var allting annat än leda.
Jag blev någon. Jag blev sedd. Bartendern älskade mig och mina stackars
hundralappar. Mina vänner älskade
Senare: Istället för den obligatoriska skolgången fick jag lära jag mej
rulla jointar. Jag visste skillnaden på
gram och hundralappar innan jag
kunde cykla. Med vågen manipulerad att visa mer, vägde jag upp det
vita pulvret och skopade in i små frimärkspåsar. Jag travade de bruna och
sött doftande haschbitarna på varandra. Vägde in och sorterade upp.
Men jag lärde mej aldrig klockan.
För hos en missbrukarunge existerar
ingen tid. Hos oss är dagarna uppdelade av först morgonens baksmälla:
föräldrarna måste få i sej sprit så dom
orkar kliva ur sängen. När morgon-
fekopp som inte kommer följa med.
I en stad som jag ska överge – och
jag känner INGENTING. Hur var det
möjligt? Vad var felet med Malmö?
Inga fina berättelser för barnbarnen.
Så slog det mig – det här med sammanfattning av tid – är alltid efterkonstruktioner kryddade med det
där lilla extra. Barnbarnen, barn,
barnsagor. Sagor är inte sagor utan
det hemska och otrevliga. The sweet
ain’t sweet without the sour.
Kanske var det så det var. Jag hade
räkmackat mig igenom ett helt år.
Det fanns aldrig någon drake i Malmö. Ingen svininfluensa, inte en enda
glasbit i min kyckling. Extra majonnäs och handskalade räkor gör inte
en story.
Ett slut med solnedgång, prinsen och halva kungariket. Gött.
mig. Kajalpennan älskade mig. De åtsittande svarta jeansen älskade mig.
Det är evighet sedan men jag kände
mig gammal redan då.
I luckorna mellan ledan och explosionerna
stack drömmarna upp
igen. Om att få skriva
på heltid.
Om att bli någon i
den här världen. Om
att få orden, böckerna,
att bli till vingar.
Den vackraste drömmen var ändå att gå in
på vilket bibliotek som
helst i Sverige och leta
fram mina egna böcker
där.
Den drömmen har blivit verklighet. Det är också där och då jag bestämmer mig testa detta att be för
mina fiender. Det är svårt. Det tar
emot. Det är regn som gardiner över
världen. Men det går. Jag knäpper
händerna och ber helt tyst.
Jag läser några sidor ur Östergrens
roman Fantomerna.
Den var min bibel när
jag var ung. Det finns
särskilt en scen som
jag aldrig glömmer
när killen i boken ska
tala med Sandi efter
att han gjort slut med
henne, för hon har
blivit tyst och närmast
apatisk efter uppbrottet och han gjort slut
med henne för att
han tror att hon är
kär i alla andra och
han har gjort slut med
henne för att han är en idiot och tror
sig kunna komma undan smärtan
genom att slå sig själv, och hon är
mycket riktigt inte närvarande och
han stryker en hand över hennes hår,
vill att hon ska vara fin och vacker
och han säger att han älskar henne,
och det gör han säkert, men han är
en idiot och hon kommer ur den där
koman till slut och blir en annan,
en vacker kvinna, och han inser sitt
misstag när det är försent och redan
när jag sätter mig ner med den nya
pocketutgåvan av den boken vet jag
att jag kommer slå upp det stycket
utan att leta, det kommer bara dyka
upp så fort jag öppnar boken, och
när jag öppnar boken så är det precis
så det blir, det första jag slår upp är
den scenen, är de sidorna, och jag blir
inte ens förvånad, utan läser den där
fina texten igen för första gången på
säkert femton år.
Se
Avsugning Och Sex Bakifrån Porr Filmer - Avsugning Och Sex Bakifrån Sex
Den Kåta Lilla Flickan Porr Filmer - Den Kåta Lilla Flickan Sex
Min Mormor Porr Filmer - Min Mormor Sex