Mamma Dotter Ville Det Porr Filmer - Mamma Dotter Ville Det Sex

🔞 KLICKA HÄR FÖR MER INFORMATION 👈🏻👈🏻👈🏻

Mamma Dotter Ville Det Porr Filmer - Mamma Dotter Ville Det Sex


Alla forum Hem, bostad & familj Barn och familj Detta ämne




43 590 besökare online
1 478 407 medlemmar
76 215 860 inlägg


Stöd Flashback Swish: 123 536 99 96
 Bankgiro: 211-4106






Populärt

Nytt
Favoriter



Logga in






Alla forum Hem, bostad & familj Barn och familj Detta ämne











Ämnesverktyg

Hitta inlägg efter datum















Sidan 3 av 8 1 2 3 4 5 6 8 Sidan 3 av 8














2


3

4

























Vad är du för en jävla beta egentligen, du sprutade i ett luder som blev gravid och bestämde sig för att behålla ungen utan din inblandning.

Du kom alltså undan, men kämpar ändå för att frivilligt komma tillbaka ner i skiten igen?

Jävla idiot det finns bara en lösning på ditt problem, ta modern av daga och se till att det ser ut som en olycka



Ursprungligen postat av SvenHelsing

Du har faktiskt en rätt stor poäng här. Att inte snacka skit om varandra är vad båda föräldrarna bör göra, men det bygger ju lite på att båda håller sig till det.

Tyvärr kan jag inte se något riskfritt sätt heller. Risken finns att om man ger sig in i skitsnackandet så kan det bita en i röven senare.



Katzyn





Katzyn

Visa allmän profil


Skicka ett privat meddelande till Katzyn


Hitta fler inlägg av Katzyn
Hitta alla inlägg av Katzyn i detta ämne






På direkt fråga tycker jag absolut att du ska svara ärligt, dock utan att lägga mer värdering än nödvändigt i det. Det vill säga säg helt enkelt att du och hennes mamma inte hade en så god relation när hon föddes och att hennes mamma inte ville att du skulle vara med på dessa bitar, men att du gärna hade varit med och sen försöker du lägga fokus på att du älskar din dotter, vill finnas i hennes liv osv istället för att lägga fokus på mammans klandervärda beteende.

Om dottern inte frågar ska du nog vara försiktig med att beklaga dig.




sno





sno

Visa allmän profil


Skicka ett privat meddelande till sno


Hitta fler inlägg av sno
Hitta alla inlägg av sno i detta ämne





Hur vet hon ens allt det där ??

Det är möjligen inte så att hon hört dig gnälla om det? En 10-åring brukar inte lägga samma värderingar på sådant som en vuxen som känner sig förfördelad.

När det gäller förlossningen så äger kvinnan den - hon bestämmer vem som skall var i rummet, och därför är svaret enkelt gällande det. Din mamma ville ha din moster där eftersom det är hennes syster *punkt*
När det gäller namnen så är det inga frågor som utan skäl ens poppar upp hos en tioåring med den frågeställningen.

Hur som helst - be henne fråga sin mamma eftersom det är mamman som fattat besluten och kan svara på varför hon gjort de val hon gjort.

Och nej - du skall inte snyfta ut hos din dotter och lägga börda på henne för att du hade det jobbigt. Att försöka vinna över ett barn genom att så split till den andra föräldern och göra sig själv till ett offer är en form av snuskig psykologiskt misshandel på barnet. Avstå från det.
Hej

Jag och dotterns mamma hade en kk-relation och hon blev gravid. I samband med det bröt hon kontaktakten. Jag fick inte vara med när hon föddes, jag fick inte träffa henne första 3 veckorna och jag fick inte vara delaktig i vad hon ska heta, både förnamn, efternamn och släktnamn. Jag fick gå till familjerätten för att få till ett umgänge och då endast 2 timmar/vecka på mammans villkor. Jag drog tvisten hela vägen till ”rättegång” eller huvudförhandling som det heter. Processen tog nästan två år. Under hela processen pratade mamman skit om mig och gjorde allt för att jag inte skulle få som jag ville. Det slutade med att jag fick vad jag ville. Umgängesavtal och umgänge hemma hos mig varannan helg samt alla årets skollov och så har det varit i strax över 8 år, dottern fyllde 10 år i våras. Vi har en hyfsat bra relation skulle jag säga, men den hade kunnat vara bättre om mamman varit en vettigare person med bättre värderingar.

Hur som helst. Nu har dottern börjat ställa frågor och jag vet inte vad fan jag ska svara. Bla har hon frågat mig varför hennes moster närvarade på BB, varför moster klippte hennes navelsträng och inte jag. Hon har också frågat varför inte jag fick bestämma hennes namn när hennes kusiner (mina syskonbarn) bär ett släktnamn men inte min dotter. Jag har viftat bort frågan och bytt ämne. Jag har valt att göra så för att det inte ska ge ett negativt resultat och att relationen mellan mig och dotterns mamma ska bli infekterad, men även att relationen med dottern ska försvagas.

Ska jag säga som det är? Ska jag säga att hennes mamma förbjöd mig att närvara när hon föddes, men att jag ville närvara? Ska jag säga att jag inte fick bestämma vad hon ska heta? Ska jag säga att jag fått kämpa i motvind i 10 år?
Håller med. Det luktar orm om denna snyftstory lång väg..

Det där med att klippa navelsträngen exempelvis. Vilken 10åring bryr sig? Eller ens kommer på tanken att fråga om detaljer om förlossningen? Jämför 10åringar sinsemellan vem som klippte deras navelsträng och känner "orättvisa" ifall det inte råkade vara biopappan? Nope.


Att barnet inte fick pappans efternamn är inte heller konstigt med tanke på att de inte var gifta. Det skulle pappan kunna berätta för dottern utan att lägga skuld på någon. (Och inte ens giftermålet är "garantin" nuförtiden när par väljer att ha ett gemensamt efternamn eller byta till mammans osv. Tänker på paret "Perelli" exempelvis).




Här försöker pappan lägga all skuld på sitt oansvariga beteende med en kk på motparten. Det kommer att bita honom i rumpan när barnet blir tillräckligt gammalt.


Hur vet hon ens allt det där??

Det är möjligen inte så att hon hört dig gnälla om det? En 10-åring brukar inte lägga samma värderingar på sådant som en vuxen som känner sig förfördelad.

När det gäller förlossningen så äger kvinnan den - hon bestämmer vem som skall var i rummet, och därför är svaret enkelt gällande det. Din mamma ville ha din moster där eftersom det är hennes syster *punkt*
När det gäller namnen så är det inga frågor som utan skäl ens poppar upp hos en tioåring med den frågeställningen.

Hur som helst - be henne fråga sin mamma eftersom det är mamman som fattat besluten och kan svara på varför hon gjort de val hon gjort.

Och nej - du skall inte snyfta ut hos din dotter och lägga börda på henne för att du hade det jobbigt. Att försöka vinna över ett barn genom att så split till den andra föräldern och göra sig själv till ett offer är en form av snuskig psykologiskt misshandel på barnet. Avstå från det.
Dottern är tillräckligt gammal för att veta att det vanliga är att pappan är med på förlossningen. Därför är det inte konstigt att hon frågar varför hennes pappa inte var det.


Ang namn - återigen är dottern tillräckligt gammal för att själv fundera över varför hon inte fått ett släktnamn när alla övriga barn i familjen i hennes generation har fått namnet. Hon är 10, inte 3. Jag hade själv en kompis när jag var i mellanstadieåldern som inte fick ett släktnamn - ett förnamn - som alla i släkten hade. Kommer ihåg att det väckte frågor hos kompisen. Varför har inte jag fått namnet, är jag adopterad, var jag inte välkommen när jag föddes osv. Förklaringen var att kompisens mamma hatade namnet och därför hade vägrat döpa min kompis till det ovanliga och otympliga (och fula) förnamnet i andranamn. Men det gav upphov till mycket huvudbry hos min kompis innan den förklaringen kom.





Katzyn





Katzyn

Visa allmän profil


Skicka ett privat meddelande till Katzyn


Hitta fler inlägg av Katzyn
Hitta alla inlägg av Katzyn i detta ämne






Håller med om att det nog är fullt möjligt att en 10 årig tjej börjar fundera på förlossningar och namn m.m, ev influerad av kompisar, böcker eller filmer etc. Vid 10 läste åtminstone jag vuxenböcker och sådana frågor som hur förlossningar går till och namn bestäms kunde man absolut komma i kontakt med i läsningen eller annan populärkultur. Så att det skulle vara OMÖJLIGT att en 10 åring kommit in på dessa funderingar utan att föräldrarna sagt något håller jag inte med om.

Men... trots allt luktar det väldigt mycket saker som TS hängt upp sig på och känt sig väldigt kränkt över. Det finns många andra frågor och företeelser (t.ex boendet och relationen mellan föräldrarna öht) som det verkar troligare att en 10 åring skulle fundera på.

Hursomhelst, som sagt, frågar hon tycker jag gott man kan svara, men försöka hålla det någorlunda neutralt formulerat och inte ösa på med mer info än som faktiskt efterfrågats. Frågar hon inte tycker jag inte TS ska dra sin snyftare för henne för att söka någon sorts upprättelse.

Nej, det är hon inte om inte en vuxen sagt att det är så det skall vara.

Vem har berättat om släktnamnet tror du?
Jag är övertygad om att hon själv inte tagit reda på hur det förhöll sig med det.
Vem har fått henne att tro att hon FÖRNEKATS något?
Eh, en 10-åring vet att det VANLIGA är att pappan är med. Det finns hur många barnböcker som helst om ”När Nisse fick ett syskon” typ där pappan alltid är med. Det finns hur många tv-dokuer som helst där ett barn föds. 10-åringar har kompisar som de pratar med. Om dottern vet att mostern klippte navelsträngen så är förmodligen för att mamman eller mostern berättat det. Jämför hon med vad hon vet är det vanliga så är det klart att hon undrar.


Min kompis fick reda på släktnamnet för att alla kusiner retade varann för det fula andranamnet, och då insåg min kompis att han var den ende utan namnet. Det gav som sagt hjärnspöken. I TS dotters fall har hon väl hört kusinernas namn och insett att hon inte bär släktnamnet. Om det är ett namn efter en gård som man t ex får i Dalarna så är det väl uppenbart att hon undrar över varför hon inte har namnet efter gården om hennes pappa och alla andra som är knutna till gården bär namnet.




Frågorna har säkert en botten av om hon undrar om hennes pappa bryr sig om henne då han inte var med när hon föddes och hon heller inte fick hans namn. Hon kanske t o m undrar om han verkligen är hennes pappa. Det kan ligga mycket mer under dessa frågor än man tror. De ska inte viftas bort som du tycker. Det är att svika dottern. Ta hennes frågor på allvar.


Du verkar inte veta att pappor inte alls alltid är med.
Det finns de som av olika skäl väljer att ha andra i rummet, de finns de som av kulturella skäl inte har pappor i rummet osv.
Det är liksom ingen absolut regel att pappan skall vara med.


De retade varandra för samma namn som de alla bar?
Det låter ju som en mer än snurrig familj.


Frågorna har säkert sin botten i att pappan tagit upp ämnet och gett hennes sin bild av ämnet.

Det naturliga vore annars att flickan hade vänt sig till mamman med frågorna - inte pappan.





Sidan 3 av 8 1 2 3 4 5 6 8 Sidan 3 av 8














2


3

4























A-Ö
FAQ
Regler


Moderatorer

Översikt


Annonserna är forumets enda intäkt och är nödvändiga för att vi ska kunna finnas kvar. Om möjligt ber vi er därför att stänga av annonsblockeringen när ni besöker Flashback. Tack!
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Swish: 123 536 99 96
Bankgiro: 211-4106

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!


Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106




Alla forum Hem, bostad & familj Barn och familj Detta ämne




43 940 besökare online
1 478 407 medlemmar
76 215 864 inlägg


Stöd Flashback Swish: 123 536 99 96
 Bankgiro: 211-4106






Populärt

Nytt
Favoriter



Logga in






Alla forum Hem, bostad & familj Barn och familj Detta ämne











Ämnesverktyg

Hitta inlägg efter datum















Sidan 4 av 8 1 2 3 4 5 6 7 8 Sidan 4 av 8


















3


4

5
























Nu skrev jag t o m med stora bokstäver att det VANLIGA är att pappan är med, ändå lyckades du missa det. Nej, pappan är inte ALLTID med men VANLIGEN. Det är inget konstigt att flickan undrar över varför hennes pappa inte var med, och ställer den frågan. Att hon inte frågar sin mamma kan ju ha att göra med att hon redan fått en version av sin mamma och vill kolla med pappan om det är sant. Typ ”Din pappa ville inte vara med när du föddes men då var moster snäll och var med istället och klippte din navelsträng”. Det låter i mina öron som en ganska trolig förklaring. Jag fattar inte varför du misstror en anonym person på nätet som säger att han inte pratat med dottern om detta. Vad har du för anledning att tro att han ljuger? Du verkar otroligt bitter på män.

Retade varann/skämtade med varann/kallade varann för det fula andranamnet. Ok?
Jag tror du har fel.

Hon har också frågat varför inte jag fick bestämma hennes namn när hennes kusiner (mina syskonbarn) bär ett släktnamn men inte min dotter.

Hur vet hon det?

Sen undrar han
Ska jag säga att jag inte fick bestämma vad hon ska heta?

Nyss visste hon ju och frågade ....
Jaha, är det direkta citat från dottern som TS har skrivit? Det hade jag missat. Jag tolkar det som att dottern har frågat varför hon inte heller släktnamnet, och att TS undrar om han ska berätta att han inte fick bestämma det. Det är ju tydligt att TS har snubblat på orden i inlägget, det blir ju ologiskt att tolka som du har gjort.
Det ologiskt att tolka det som TS skriver på det sätt TS skrivit.
Det är mer logiskt att leta ursäkter för varför det står som det gör.

Vi är inte överens om det heller.

I synnerhet i ljuset av detta:

Det slutade med att jag fick vad jag ville. Umgängesavtal och umgänge hemma hos mig varannan helg samt alla årets skollov och så har det varit i strax över 8 år, dottern fyllde 10 år i våras. Vi har en hyfsat bra relation skulle jag säga, men den hade kunnat vara bättre om mamman varit en vettigare person med bättre värderingar.

Men det är inte bilden han vill ge barnet - utan istället...

Ska jag säga att jag fått kämpa i motvind i 10 år?

Fast han kanske bara slant med tangentfingrarna där också .. den stackarn.
Det är ologiskt att inte fatta att det inte ens blir en fråga om man tolkar som du gör. Då vet nämligen dottern redan det hon frågar efter, frågan blir helt obegriplig. Då fattar man att TS har återberättat frågan lite felaktigt. Läsa mellan raderna, begripa sammanhanget - hört talas om det? Men läs rabiat ordagrant du även om sammanhanget blir helt obegripligt.

I övrigt förstår jag inte vad du fetar nu. Pappan fick dra mamman till domstol, där han fick det domslut han ville. Processen som han inledde när dottern var nyfödd tog två år. Relationen till dottern är hyfsat bra - ärligt där - och han upplever att han blivit baktalad av mamma och haft motvind sedan dottern föddes. Vad vill du misstänkliggöra i den historian? Vad har du lyckats hitta för fel på pappan när du detaljgranskat och nagelfarit de orden? Det finns ingen motsägelse i det. Han undrar helt enkelt om man ska berätta för dottern att han fått kämpa för att ha en relation med henne. Att den har kommit till stånd trots mammans motstånd. Det är ju sanningen. Han ber om råd ifall han ska berätta sanningen eller ej nu när dottern ställer frågar. Han börjar ju inte berätta opåkallat. Ingen märklig fråga, man är väl inte alltid som föräldrar född att veta exakt hur man ska handla i alla situationer. Det är därför man ber om råd.



Dolche





Dolche

Visa allmän profil


Skicka ett privat meddelande till Dolche


Hitta fler inlägg av Dolche
Hitta alla inlägg av Dolche i detta ämne






En hel del kloka råd.

Du får tänka till lite, beroende på hur du känner. Är du arg, kränkt (med rätta), orolig, lessen, känner skuld eller skam etc så får du vara försiktig. Känslor lyser igenom och det är extremt svårt att inte projicera dem. I så fall bör du säga så lite som möjligt.

Har du däremot gått vidare så är det ju enklare.

Vet inte vad du har för relation med mamman idag, men det är inte i ditt eller dotterns intresse att hon ska konfrontera eller bråka med mamman. Så avled frågor som pekar ut mamman. (mamma kan ju bestämma sig för att gå till domstol igen om det blir för jobbigt för henne att konfronteras).

Kom bara ihåg att svara på dotterns frågor, du behöver inte förklara dig, något eller någon annan. Fokusera på det positiva och ge enkla svar.

Tex:
Dotter: - Ville du vara med när jag föddes?
Du: - Det är klart att jag ville det.
Dotter: - Men varför var du inte med då?
Du: - Mamma och jag var inte ihop då.

Avled frågor som pekar ut mamman.

Du kan ju säga att det hela är något mellan er vuxna och att det kan bli så ibland. Vuxna kan vara tokiga (dvs i "vi" form, du lägger inte skulden på varken dig eller mamman). Men att det löste ju sig och dottern får ju träffa både dig och mamman, det är inte alla barn som får göra det.

Du kan berätta mer när hon blir äldre, men ta det försiktigt då också.

Sen måste jag säga: Starkt jobbat! Det där lät som ett helvete och en rejält svår sits. Du har fått göra uppoffringar. Men du fixade det. All heder till dig!

Till skillnad från dig som verkar veta allt om alla. Leta nu vidare bland bokstäver, förkortningar och kommatecken och missa de stora sammanhangen. Lycka till.
Mitt barn bor på heltid hos mig , förutom varannan helg hos mamman. Denna helg är ”mammahelg” och igår kväll sa barnet; pappa, jag längtar inte efter min mamma.

Jag blir såklart lite ledsen över det. Jag har frågat barnet varför och bara fått svaret ”det bara är så”.

Mamman och hennes nya kille vill ha ett barn då han inte har något barn. Detta har barnet snappat upp och har grinat i min famn och sagt att hen förlorar sin mamma om mamman blir mamma till ett annat barn. Jag har sagt att barnet alltid kommer ha sin mamma.

Varför säger barnet att det inte längtar efter sin mamma? Hon är en jätte bra och snäll mamma. Och barnet har det bra hos mamma.
Hej

Jag och dotterns mamma hade e
Koreanska | Svensk Porr
Fyller Whale Porr Filmer - Fyller Whale Sex
Städning Kvinna | Svensk Porr