Hus av glas

Jag har ingenting att skriva om egentligen. Eller det har jag, men jag vet inte hur jag skulle kunna formulera det utan att skämmas ihjäl. Inte för att jag har gjort något så värst illa, utan för att det är en smula för personligt för att lägga upp på en blogg där någon som läser faktiskt skulle kunna förstå vem jag är och vad och vem jag skriver om. Det må vara hänt när det bara gäller mig själv, fast när andra är inblandade så är det stört omöjligt för mig. Jag är själv ganska privat, och hade någon annan skrivit om mig hade jag blivit mer än lite irriterad. Hade det tydligt framgått vem jag är hade jag bett dem ta ner posten och varit arg en bra stund. Jag är inte så långsint, fast i vissa fall är det raka motsatsen. Jag kan vara arg eller till och med säga upp bekantskapen om någon beter sig illa nog. Det beror självklart på vem det är och vad vederbörande har gjort, men det har hänt fler än en gång att jag sagt tack och adjö till både bekanta och hyfsat nära vänner då de gjort saker jag helt enkelt inte kan acceptera.

Det var länge sedan jag gjorde det, fast då blev det på bred front. Det var ett helt gäng bekanta som jag helt sonika beslutade mig för att aldrig någonsin umgås med igen. Jag tror inte det är en väldig förlust för någon utav dem, fast vem vet? Kanske är jag saknad på sätt jag inte känner till. Troligen inte, men man kan ju aldrig veta helt säkert. Hur skulle man kunna veta det när man inte längre är del i den gemenskapen? Det är snudd på omöjligt om inte någon annan skulle "skvallra" och det - skvaller - råkar vara något jag verkligen inte tycker om. Det beror förstås på vad det skvallras om och i vissa fall av och om vem, fast som tumregel är jag stark motståndare till allt vad skvaller heter.

Kastar jag sten i ett hus av glas nu? Jag vet inte, jag kan inget om glashus eller hus överhuvudtaget eftersom jag bott i lägenhet i hela mitt liv. Så lär det fortsätta, jag kan inte se mig själv bo i hus alls. Att ha en tomt att ta hand om, alla dyra renoveringar ännu dyrare lån och inte minst alla nyfikna grannar känns inte som min kopp te alls. Så jag lär bo i lägenhet i resten av livet, fast även där....vem vet? Kanske mina drömmars kvinna kommer vilja något annat, kanske blir det ett litet hus någon gång i framtiden. Eller ett sommarställe, det låter mer som något jag kan tänka mig. Visst finns tomten även där, så hade jag haft pengarna till sommarstuga hade jag hellre lagt dem på en liten lägenhet utomlands. Helst vid medelhavet så man kan få lite riktig sol, sommar och även en längre golfsäsong. Annars en najs kryssning :-)

Det var många ord för att inte ha något att skriva om. Så det kan bli. Svårt att greppa vari skillnaden ligger. Nu jämfört med innan, vad är skillnaden? Vilka tror jag är mer korrekt.