Bailey Porr Filmer - Bailey Sex

🛑 KLICKA HÄR FÖR MER INFORMATION 👈🏻👈🏻👈🏻

Bailey Porr Filmer - Bailey Sex
Huvudet behöver få strukturera på egen hand; Med musik i öronen och med ens egna tankar. Man vet att det kan dröja innan huvudet slutar snurra och man vet att man har tusentals problem att lösa, enskilda celler som arbetar helt oberoende av varandra, tusen människor att träffa, ringa till, papper att skriva på. och så blir det ändå bara pannkaka, för det slutar med att man "halvt" tar tag i en sak medan de övriga 999 läggs på hög. Igen. Och högen växer, och huvudet snurrar, och man ska ta tag i sig själv samtidigt som man ska vara medmänniska, man ska ordna det för sig och bygga sitt liv från en grund man inte har men som man ändå försöker finna, och man ska samtidigt förstå världen, och då menar jag förstå den, inte döma den efter mänskliga "regler" eller "etiketter".
Det är knepigt. Idag är det mycket i huvudet, mycket jag vet att jag måste ta tag i eller tänka på, men jag har inte fått ordning än. Jag sitter och hoppas innerligt att Matthew Dekay skall bringa ordning i kaoset med Behind Secret Borders, men det kanske lugnar sig.
Jag är både fånge och rymling i mitt eget huvud. Det är paradoxalt och förvånande funktionellt ändå om man skall se till det hela.
Och till skillnad från många andra, så tar jag inte hjälp genom att diskutera min situation eller analysera mitt virrvarr. Jag har analyserat det bra själv, ner i minsta molekyl och det sista jag behöver är en annan människas "etiketter" på mina issues såsom "det är ju INTE BRA". Tror ni inte jag förstår det själv? Etiketterandet gör mig bara än mer förvirrad. Fuck etiketter, vi är alla atomer, jag vet att 90% av er inte förstår mig alls nu, men så är det. Oroa dig mindre för om saker är svart eller vitt, bra eller dåligt, rött eller grönt. Gå in i problemet istället för att sätta etikett på det och stoppa det i en burk. Det blir inte mer löst för att man hittar en syndabock. Det blir inte mer löst för att du konstaterat att det är "dåligt". Du har bara komplicerat saken ännu mer. Gör om, gör rätt. Fråga dig istället; Varför har jag problemet? Varifrån kommer det? Varför ÄR det ett problem för mig? Vad gör det MED mig? Och SEN, när du vågat ta tag i saken på allvar istället för att ge det ett klistermärke, kan du fråga dig själv hur du ska lösa det. Men hitta ORSAKEN, hitta källan, försök för fan att undvika att leta efter "vems" fel det är, för en syndabock löser inte saken.
Men visst, det är all jibberish för väldigt många det här. "Va? hur tänker du egentligen?" jag tycker att det är ganska uppenbart att jag iallafall strävar efte r logik, men när det går upp för mig att omvärldens generella definition på logik är "regler och principer utan egentlig faktagrund", eller "my way of the highway, för det har mamma sagt", så blir jag trött. Jag kräver inte någon jävla atomklyvning av er. Bara att vi ska enas om att det ändå är mest logiskt av allt att börja med sig själv och sin sinnesvärld om man vill förändra världen, istället för att ställa sig med plakat och sätta en jävla LABEL på någon annan.
Mitt i det här bloggandet inser jag just att ni förmodligen inte fattar vad fan jag snackar om och att det är värdelöst att försöka förklara det här. Vad fan tänker jag på? Äh, glöm det. Ni kan fortsätta tycka att jag är "märklig", och jag kan fortsätta dra mig undan tills huvudvärken går över.
Det är okej. Det är bara det att det blir så tröttsamt ibland.
Imorgon kommer en ytlig, klämkäck dagbok, som vanligt, om saker ni kan relatera till. Jag lovar. Jag ska inte dra upp det här mer.
Det är för väl att mitt hjärta ändå är fullt av kärlek, för utan kärleken som filt runt bröstkorgen hade det här dagboksinlägget varit FAR BEYOND deppigt och, för er förmodligen också TOTALT obegripligt.
Tänk så enkelt allting är när det är svårt.

21 Februari 2010: Min Dödsdom. De kan inte bota mig , Jag har ungefär ett år kvar att leva. Ett år. Ett jävla år. Nytt 25 Januari 2010: Det var inte över. Idag fick jag bomben: Cancern har spridit sig till skelettet. Någon rehabilitering är inte att tala om. Här börjar kampen - igen. Hur mycket ska jag behöva tåla? Hur kommer det att gå? Nu väntar mer cellgifter och en stamcellstransplantation. Jag är livrädd. Nytt 14 December 2009: Idag avslutade jag min allra sista cellgiftsbehandling på KS avd B15 i Stockholm. Nu börjar den långa vägen tillbaka från cancern, och den långa vägen tillbaka till Livet! Nytt: I Juli 2009 diagnostiserades jag med Anaplastiskt B-cells lymfom i benmärgen, vilket är en form av blodcancer, enkelt uttryckt. Nu handlar bloggen mycket om mina behandlingar, hur jag mår och vem jag blir utifrån detta, efter allt jag redan gått igenom i mitt liv. Man kan fråga sig hur mycket en människa ska behöva gå igenom, men det är egentligen inte rätt fråga. Jag söker inte efter svaret längre, för det finns inget svar, så här är det nu. Jag kommer att klara det här, för jag har klarat allting annat. Du är välkommen att läsa mig, den jag är och allt jag består av, det finns här. Bara Loo, inget mer. Bloggen var i begynnelsen, 2005 alltså, en trasig kvinnas dagbok . Denna trasiga kvinna försökte plocka ihop bitarna av det trasiga liv hon levde, i stockholms undre värld, med droger, dansgolv, en döende mormor och ett kaotiskt liv där jag levde inneboende hos mina vänner. Jag hade ingenting jag kunde kalla mitt eget och jag visste inte hur jag skulle skaffa det heller. Jag är född 1980, och sedan jag föddes har jag levt i ett konstant kaos. Men sedan utvecklades bloggen till att handla om att överleva . Om kärlek, om att vilja ut ur ett mönster man fastnat i. Om en schizofren mamma och ett hopplöst kärleksliv. Om kärleken till Drogen och hur jag valde att göra mig av med den. För vändningen kom. 2007 blev jag gravid med min son Alexander, jag anmälde mig själv till myndigheterna och bad om hjälp. Det här är en livestory (ja! LIVEStory!) om en ung kvinna som inte föddes med några bra förutsättningar att skapa ett bra liv, men som tagit sig upp från samhällets absoluta botten och som idag lever ett 100% drogfritt liv , ensamstående med sin son Alexander (Bubberiet) som föddes i Januari 2008. Det handlar om min substitutionsbehandling, min ADHD, mediciner, jakten på kärleken och att reparera sig efter ett destruktivt förhållande. Det handlar om att se det lilla och att ha stora drömmar. Det handlar om en liten flicka som tidigt lärde sig att vara stark för andras skull , och min kamp för ett värdigt liv bortom droger och män som gör henne illa. Det handlar om att förändra sitt liv och att göra det som ingen trodde att man skulle klara. Jag reflekterar och berättar historier från mitt förflutna. Jag gläds åt min sons utveckling och funderar kring medier och samhällsutveckling. Jag är politiskt opolitisk och ger er precis allt jag har, ocensurerat och öppet. Det här är mitt liv och det finns mycket att berätta. Ibland diskuterar jag även föräldraskap, kläder & mode, feminism, inredning & design, media i synnerhet och journalistik i allmänhet. Jag skriver på en bok som egentligen aldrig kommer att bli klar, och den handlar om mitt liv och allt skit jag gått igenom. Vi får se om den når er läsare så småningom. Börja från början, om du orkar , mitt i kaoset 2005 eller starta här. Jag kan lova er skratt, tårar, förfäran, ont i hjärtat, upprymdhet och starka känslor, för det finns mycket sånt i den här bloggen, som blivit mitt livsprojekt. Det här är kartan över mitt liv. Det här är Jag. Och jag känner att jag måste berätta, för någonstans därute finns det människor som har det som jag hade det, människor som tappat allt hopp och som inte tror de kan komma upp igen. Jag vill visa att det går. Jag vill ge er hopp. Och till er andra vill jag visa en annan sida av livet, bortom tryggheten där ni andra finns. Det här är också ett liv. Och för mig har det precis börjat. Igen.


Twitter Updates

follow me on Twitter




Bloggerskan vintertid! Välkommen för fan, här är det livat så det räcker.

Att ha en komplex sinnesvärld kombinerat med en hiskelens massa problem, problem som tillsammans bygger en oöverstiglig hög av mind-fucking hinder, och att dessutom brottas med sin ADHD-relaterade sorteringsstruktur i förhållande till andras, och samtidigt leva med människor som man älskar och vill vara den allra bästa mot och med, är ibland riktigt jävla skitjobbigt. Behovet av att få dra sig undan och isolera huvudet för att där är alldeles kaos, samtidigt som man vill vara den närvarande och ständigt uppmärksamma, är rent tärande på en.

I decline To walk the line They tell me that I'm lazy Worldly wise I realize That everybody's crazy A woman's voice reminds me To serve and not to speak Am I myself or just another freak Don't you know There's fire in the hole And nothing left to burn I'd like to run out now There's nowhere left to turn With a cough I shake it off And work around my yellow stripe Should I hide And eat my pride Or wait until it's good and ripe My life is boiling over It's happened once before I wish someone would open up the door Don't you know There's fire in the hole And nothing left to burn I'd like to run out now There's nowhere left to turn



Chiwetel Ejiofor – Solomon Northup
Michael Fassbender – Edwin Epps
Benedict Cumberbatch – William Prince Ford
Paul Dano – John Tibeats
Garret Dillahunt – Armsby
Paul Giamatti – Theophilus Freeman
Scoot McNairy – Merrill Brown
Lupita Nyong'o – Patsey
Adepero Oduye – Eliza
Sarah Paulson – Mary Epps
Brad Pitt – Samuel Bass
Michael K. Williams – Robert
Alfre Woodard – Harriet Shaw
Chris Chalk – Clemens Ray
Taran Killam – Abram Hamilton
Bill Camp – Ebenezer Radburn
Christopher Berry – James H. Burch
Bryan Batt – Domare Turner
Andy Dylan – Treach
Kelsey Scott – Anne Hampton Northup
Quvenzhané Wallis – Margaret Northup [ 8 ]
Cameron Zeigler – Alonzo Northup
Dwight Henry – Farbror Abram [ 9 ]
Liza J. Bennett – Fru Ford
Rob Steinberg – Parker
Jay Huguley – Sheriff

Regissören Steve McQueen och manusförfattaren John Ridley .
Flera filmkritiker berömde Chiwetel Ejiofors (överst), Michael Fassbenders (mitten) och Lupita Nyong'os (underst) skådespel.
Filmens musik komponerades av Hans Zimmer .

^ "[...] the slave era in America [...] a character that was not obvious in terms of their trade in slavery [...]"

^ "I read this book, and I was totally stunned. At the same time I was pretty upset with myself that I didn't know this book. I live in Amsterdam where Anne Frank is a national hero, and for me this book read like Anne Frank's diary but written 97 years before – a firsthand account of slavery. I basically made it my passion to make this book into a film."

^ "We don't know what slaves sounded like in the 1840s, so I just used rural samples from Mississippi and Louisiana [for actors Ejiofor and Fassbender]. Then for Benedict [Cumberbatch], I found some real upper-class New Orleanians from the '30s. And then I also worked with Lupita Nyong'o, who is Kenyan but she did her training at Yale. So she really shifted her speech so she could do American speech."

^ "To know that we were right there in the place where these things occurred was so powerful and emotional,” said Ejiofor. “That feeling of dancing with ghosts — it’s palpable."

^ "Particularly for a period piece, film gives the audience a definite sense of period and quality. And because of the story's epic nature, widescreen clearly made the most sense. Widescreen means a big film, an epic tale--in this case an epic tale of human endurance."

^ "When you think about Goya, who painted the most horrendous pictures of violence and torture and so forth, and they're amazing, exquisite paintings, one of the reasons they're such wonderful paintings is because what he's saying is, 'Look – look at this.' So if you paint it badly or put it in the sort of wrong perspective, you draw more attention to what's wrong with the image rather than looking at the image."

^ "“She [Norris] took earth samples from all three of the plantations to match the clothes,” McQueen said, “and she had the conservation with Sean [Bobbitt] to deal with the character temperature on each plantation, there was a lot of that minute detail.”"

^ "[...] dredged up and highlighted a 1985 essay by another scholar, James Olney, that questioned the 'literal truth' of specific incidents in Northup's account and suggested that David Wilson, the white amanuensis to whom Northup had dictated his story, had taken the liberty of sprucing it up to make it even more effective at rallying public opinion against slavery."

^ "[...], they had certain clear expectations, well understood by themselves and well understood by the ex-slave, too."

^ "The sailor unhesitatingly stabs and kills him. This seems unlikely on its face—slaves are valuable, and the sailor is not the owner. And, sure enough, the scene is not in the book."

^ "”There never was a more kind, noble, candid, Christian man than William Ford,” Northup writes, adding that Ford’s circumstances “blinded [Ford] to the inherent wrong at the bottom of the system of Slavery.” The movie, on the other hand, frequently undermines Ford."

^ "I have never seen a film represent slavery so accurately. The film starkly and powerfully unveiled the sights and sounds of enslavement – from slaves picking cotton as they sang in the fields, to the crack of the lash down people’s backs. [...] We also heard a lot about the ideology behind enslavement. Masters such as William Ford (played by Benedict Cumberbatch) and Edwin Epps, although very different characters, both used an interpretation of Christianity to justify their ownership of slaves. They believed the Bible sanctioned slavery, and that it was their ‘Christian duty’ to preach the scriptures to their slaves."

^ "This movie is very painful but very honest, and is a part of the healing process. I beg all of you to take your kids, everybody to see it. [...] You have to see this so you can understand, so you can just start to understand."

^ "It's far from comfortable viewing, but 12 Years a Slave 's unflinchingly brutal look at American slavery is also brilliant—and quite possibly essential—cinema."

^ "Indeed, McQueen’s film is closer in its storytelling particulars to such 1970s exploitation-exposés of slavery as Mandingo and Goodbye, Uncle Tom. Except that McQueen is not a schlockmeister sensationalist but a remorseless artist. [...] McQueen shows that racism, aside from its barbarous inhumanity, is insanely inefficient. It can be argued that Nazi Germany lost the war both because it diverted so much manpower to the killing of Jews and because it did not exploit the brilliance of Jewish scientists in building smarter weapons. So the slave owners dilute the energy of their slaves by whipping them for sadistic sport and, as Epps does, waking them at night to dance for his wife’s cruel pleasure."

^ ""12 Years" is a powerful drama driven by McQueen's bold direction and the finest performance of Chiwetel Ejiofor's career. [...] It's the film's breakthrough performance and may find Nyong'o making her way to the Dolby Theater next March. [...] one of Hans Zimmer's more moving scores in some time."

^ "Stark, visceral and unrelenting, 12 Years a Slave is not just a great film but a necessary one."

^ "Roots is The Care Bears Movie in comparison to this."

^ "It is a new movie landmark of cruelty and transcendence. [...] 12 Years a Slave lets us stare at the primal sin of America with open eyes, and at moments it is hard to watch, yet it’s a movie of such humanity and grace that at every moment, you feel you’re seeing something essential. It is Chiwetel Ejiofor’s extraordinary performance that holds the movie together, and that allows us to watch it without blinking. He plays Solomon with a powerful inner strength, yet he never soft-pedals the silent nightmare that is Solomon’s daily existence."

^ "You won't be able to tuck this powder keg in the corner of your mind and forget it. What we have here is a blistering, brilliant, straight-up classic.

^ "The genius of “12 Years a Slave” is its insistence on banal evil, and on terror, that seeped into souls, bound bodies and reaped an enduring, terrible price."

^ ""It's the nobility of this remarkable film that pierces the soul"

^ "Using his signature visual composition and deafening sound design, McQueen portrays the harrowing realism of Northrup's experience and the complicated relationships between master and slave, master and master, slave and slave, and so on."

^ "It marks the first time in history that our entertainment industry, albeit with international creative input, has managed to stare directly at slavery and maintain that gaze"

^ "[...] it's a picture that stays more than a few safe steps away from anything so dangerous as raw feeling. Even when it depicts inhuman cruelty, as it often does, it never compromises its aesthetic purity."

^ "12 Years a Slave is constructed as a story of a man trying to return to his family, offering every viewer a way into empathizing with its protagonist. Maybe we need a story framed on that individual scale in order to understand it. But it has a distorting effect all the same. We're more invested in one hero than in millions of victims; if we’re forced to imagine ourselves enslaved, we want to imagine ourselves as Northup, a special person who miraculously escaped the system that attempted to crush him. [...] We can handle 12 Years a Slave. But don’t expect 60 Years a Slave any time soon. And 200 Years, Millions of Slaves? Forget about it."

^ "I'm convinced these black race films are created for a white, liberal film audience to engender white guilt and make them feel bad about themselves. Regardless of your race, these films are unlikely to teach you anything you don't already know."


12 Years a Slave är en amerikansk - brittisk biografisk dramafilm från 2013 i regi av Steve McQueen och med manus av John Ridley . Filmen är baserad på självbiografin Twelve Years a Slave från 1853 skriven av Solomon Northup , en fri afroamerikansk man från New York som kidnappades i Washington, DC år 1841 och såldes som slav . Northup arbetade på olika plantager i delstaten Louisiana i 12 år innan han frigavs. Den första vetenskapliga utgåvan av Northups memoarer, som redigerades år 1968 av Sue Eakin och Joseph Logsdon, spårade och validerade noggrant hans redogörelser och drog slutsatsen att dessa är korrekta. [ 4 ] Övriga karaktärer i filmen var också verkliga människor såsom Patsey och Edwin och Mary Epps.

Detta är den tredje långfilmen i regi av Steve McQueen. Chiwetel Ejiofor spelar huvudrollen som Solomon Northup . Michael Fassbender , Benedict Cumberbatch , Paul Dano , Paul Giamatti , Lupita Nyong'o , Sarah Paulson , Brad Pitt och Alfre Woodard har alla biroller i filmen. Filmen spelades in i New Orleans i Louisiana från 27 juni till 13 augusti 2012 . Platserna som användes var fyra historiska Antebellum -plantager: Felicity, Bocage, Destrehan och Magnolia. Av dessa fyra ligger Magnolia närmast den plantage där den verklige Northup arbetade.

Mottagandet för 12 Years a Slave var mestadels positivt och filmen utsågs till 2013 års bästa av flera medier. Filmen blev en publiksuccé och drog in över 187,7 miljoner dollar på en produktionsbudget på 20 miljoner dollar. Filmen vann Oscarspriser för bästa film , bästa kvinnliga biroll för Nyong'o och bästa manus för Ridley. McQueen blev därmed den första svarta producenten och regissören att göra en film som vunnit utmärkelsen bästa film av den amerikanska filmakademien . [ 5 ] [ 6 ] Filmen belönades även med en Golden Globe Award för bästa dramafi
Två Unga Homo Män | Svensk Porr
Den Unga Blonda Tjejen Och Hennes Kåt Bror | Svensk Porr
Porrstjärnor - Marc Rose | Svensk Porr